Dejta vett och etikett

Susanna bonde söker fru killar tobias

I Frankrike, Tyskland och England fanns dock separata begravningar av hjärtan. När änkedrottning Maria Eleonora nåddes av dödsbudet gav hon order om att hjärtat skulle hämtas och därefter förvarade hon det hos sig i en guldask, fram till begravningen Detta har legat till grund för den svartmålning av drottningen som skett av eftervärlden. Ur ett europeiskt perspektiv var det dock inte ovanligt att förvara hjärtat separat.

Den balsamerade kroppen kläddes i en vacker guld- och silvervävd dräkt och fördes i högtidligt sorgetåg till hamnstaden Wolgast. Där förvarades det kungliga liket sedan under flera månader. Först på sommaren var det dags för färden mot Sverige. Då förde en sorgeprocession den döde kungen ner till vattnet. Processionen bestod av personer från Sverige och de närliggande områdena. Fanor från alla grevskap och furstendömen, blodsfanan och huvudbaneret framfördes och som symboler för den döde fanns kyrisset rustningen , svärdet och livhästen.

Processionen slutade vid en nybyggd brygga, där skeppet Stora Nyckeln låg och väntade på att föra den döde över havet till den svenska staden Nyköping. När skeppet med den döde kungens kropp anlände till Nyköping ryktades det om flera hemska järtecken. En skomakarhustru från Jönköping sades ha fött ett missfoster och i Värnamo hade en kalv med två huvuden fötts.

Det kungliga liket förvarades i Nyköping fram till begravningen sommaren därpå. Nästan ett år efter avresan från Wolgast var det dags för den sista färden mot Stockholm. Vid en ceremoni på Nyköpings slott höll kungens gamle lärare Johan Skytte ett lovtal och biskop Johannes Rudbeckius läste en predikan tillägnad dottern Kristina. I processionen mot Stockholm fördes åtta krigstroféer från Lützen och flera leipzigska troféfanor som markerade Sveriges status som stormakt.

Fem svartklädda riksämbetsmän bar regalierna , men riksrådet Axel Oxenstierna deltog inte. Riksämbetsmännen gick framför det kungliga liket som låg på en bår smyckad med svart tyg. Denna gång deltog både den sörjande änkedrottningen Maria Eleonora och den sjuåriga dottern Kristina. Den sorgesamma processionen drog landsvägen fram genom riket mot huvudstaden. Gustav II Adolf begravdes den 22 juni i Riddarholmskyrkan i Stockholm , där han året innan han gick ut i det tyska kriget själv hade utsett sin grav.

Gatorna i Stockholm hade gjorts i ordning inför begravningen. Stadens borgare hade uppmanats att vitlimma husen längs hela processionsvägen och troféerna från Lützen och Leipzig hade ställts upp. På begravningsdagen samlades processionsdeltagarna utanför Stockholm. Den döde togs av sin vagn och bars in i staden till Riddarholmskyrkan.

Biskopar och präster tog emot i utkanten av huvudstaden och hela vägen från tullporten fram till kyrkan kastades pengar till folket. Regalierna bars av några utvalda rådsherrar och direkt efter dem följde det kungliga liket under en himmel av tyg. När processionen nådde fram till kyrkan placerades blodsfanan över ingången till graven och likbåren med Gustav Adolf ställdes längst fram i koret. En ståtlig ceremoni hölls av Linköpings biskop Johannes Botvidi , med en predikan tillägnad änkedrottning Maria Eleonora. Johannes Botvidi läste likpredikan om kungens livsverk, förtjänster och dygder.

Under ceremonien framfördes också en specialkomponerad åttastämmig sorgemusik av organisten Anders Düben.

När ceremonin var över placerades den döde kungen på sin plats i graven. Ceremonins avslut kungjordes genom en två timmar lång kanonad över staden. Inga utländska furstar hade bjudits, eftersom rådet hade ansett att Sveriges armod inte skulle visas upp. Vad målet med inträdandet i det tyska kriget kan ha varit, och hur det målet sedan utvecklats med de stora framgångarna, har av olika historiker givits olika svar.

Dessa har varierat från försvar av de tyska lutheranernas rättigheter över en vilja att ta striden till Tyskland innan den nådde Sverige till sökande efter att göra sig själv till tysk kejsare. Många såg Gustav II Adolf som en troskämpe då anledningen till ingången i kriget var att han ville främja protestantismen.

Det finns dock andra orsaker till att Sverige deltog i det trettioåriga kriget, den som de allra flesta historiker hävdar är att Sverige ville kontrollera Östersjön då den tyskromerske kejsaren ville bygga en flotta, för att kontrollera och därmed begränsa Sveriges sjöhandel över Östersjön. Det var viktigt för Sverige att kunna ha kontroll över Östersjön då landets, under den tiden, största inkomst just kom från tull och handel.

En annan faktor som också tros ha påverkat detta är att Sverige ville utvidga sin ekonomiska och politiska makt, Sverige hade en chans att bli ännu mäktigare genom att erövra Tyskland och öka sitt stormaktsvälde. Det är ett faktum att det förväntades härskare under talet att denne skulle utföra stordåd och sträva efter framgång och makt. Flera historiker menar att Sveriges ingripande var ett anfallskrig, att Gustav Adolfs hade planer på att göra Sverige till ett mäktigare och ett mer inflytelserikt land. Som härförare var Gustaf II Adolf av världshistorisk betydelse, då han lade grunden till en ny krigskonst.

Hans första omsorg var att ingjuta i sin här en god anda och att sålunda höja dess inre värde. Inflytandet av hans personlighet, den stränga ordning och krigstukt, som han städse visste upprätthålla, samt hans omsorger för soldatens bästa uträttade därvidlag beundransvärda saker. De under hans tid ännu gällande grundsatserna för truppernas utrustning och uppställning till strid samt själva stridssättet fann han alltför tunga och oviga, varför han upptog de av prins Morits av Oranien under nederländska frihetskriget införda förbättringarna och fulländade dem så, att en helt ny krigskonst därigenom kan anses ha tillkommit.

Utrustningen och vapnen gjordes lättare och mer ändamålsenliga särskilt genom införandet av färdiga patroner vid såväl rytteri som fotfolk, och vid det senare vapenslaget ökades musketerarnas antal på bekostnad av pikenerarnas. Artilleriet gjordes vida mer rörligt än förr därigenom att små så kallade regementskanoner infördes, vilka följde fotfolket under striden.

Rytteriet hade lärt sig att anfalla i fyrsprång i stället för i trav under ett gagnlöst skjutande, såsom fienden gjorde; fotfolket i förening med artilleriet utvecklade en för den tiden ovanligt livlig eld, och trupperna var genomträngda av den bästa anda. Så hade stridssättet utbildat sig under Gustav II Adolfs krig i Polen och Preussen , och sådant var det, då det i slaget vid Breitenfeld övervann det gamla stridssättet, uppburet av Tillys ännu aldrig besegrade trupper.

Oaktat de goda egenskaperna hos Gustav II Adolfs trupper och deras skicklighet att använda det förbättrade stridssättet skulle de dock inte kunnat göra några storverk utan den ovanliga härförarskicklighet, med vilken kungen visste att leda dem. Efter landstigningen i Pommern förstod Gustav II Adolf att undvika varje avgörande strid, att småningom skrida framåt, alltefter som han satte sig i besittning av landet med dess fasta platser och kunde begagna dess hjälpkällor för att öka sina truppers styrka och sina medel; och först då han efter 14 månaders rastlöst arbete i det tysta blivit herre i Pommern, Brandenburg och Mecklenburg ansåg han sig stark nog att träda ut på valplatsen.

Han uppsökte då fienden vid Breitenfeld samt krossade honom. Därefter var det slut med de långsamma rörelserna, ty ställningen var säker, och inom åtta månader stod han redan i Bayern. De båda därefter följande rörelserna, till Nürnberg och till Sachsen, mot Wallenstein, vittnar liksom de föregående om hans klara blick och beslutsamhet samt om den försiktighet, varmed han undvek hugget, då han inte ansåg sig nog stark att mottaga det och den kraft, varmed han riktade stöten, då han visste sig ha fördelarna på sin sida.

Gustav II Adolf var inte endast själv en stor härförare, han hade även den ovanliga förmågan att skapa stora generaler. En sådan lysande rad av fältherrar som den, vilken utbildades i hans skola, torde vara utan motstycke.

Dagens artiklar

Året efter Gustav Adolfs död kom boken Le soldat Suédois ut, troligen skriven av diplomaten Kristoffer Ludvig Rasche, som tecknade kungen:. Gustav Adolf är den enda svenska monark som officiellt blivit hedrad med epitetet den store.

1. Tobias Olsson.
2. tips på dejting presentation.
3. Gratis publicering!
4. dejta exets kompis.
5. brizo solna single handle faucet.
6. Toppnyheter.
7. stockholm single journey ticket.

Beslutet fattades av riksens ständer Den äldsta Gustav Adolfstatyn är rest i Padua ; denna marmor stod restes till följd av en grundlös tradition, att Gustav II Adolf studerat vid Paduas universitet. I Tartu Dorpat restes under mellankrigstiden en staty över honom till minnet av att han grundat Universitetet i Dorpat Academia Gustaviana.

Statyn ersattes under sovjettiden med en Leninstaty , som numera fått vika för en ny Gustav II Adolfstaty skänkt av Uppsala universitet. En obelisk är till hans minne uppförd i Uppsala. Tätt därinvid invigdes 6 november en av konsul Oscar Ekman bekostad minneskyrka. Byster , medaljonger och minnestavlor, ägnade åt Gustav II Adolfs minne, finns i många tyska städer, ofta anbragta på hus, som han enligt traditionen bebott under sina fälttåg.

Det ligger bakom konflikten inom pastoratet

Sockeln har textinskriptionen:. Kungen firas årligen med en särskild bakelse på Gustav Adolfsdagen , den 6 november. I Vittsjö restes 11 februari en minnessten över Gustav II Adolfs räddning i slaget i Vittsjö den 11 februari Ett monument över slaget vid Breitenfeld restes där I Umeå avtäckte kronprins Gustaf Adolf en byst av kungen den 20 augusti Bysten utförd av Otto Strandman.

Detta är den enda statyn i helfigur över en svensk kung i Finland. Kyllret förvaras nu i Livrustkammaren. Byst i Stralsund.

Peter, Minnesota. Gustav II Adolfs staty, Stockholm. Gustav II Adolfs staty, Göteborg. Gustav II Adolfs staty, Sundsvall. Kungamötet av Edvin Öhrström framför rådhuset i Halmstad.