Dejting bonde
En saknas Linda gick ut på trappan och började prata med brevskrivarna, nu var vi redo. Vi öppnar dörren och går ut, där sitter 18 st förväntansfulla personer som applåderar högt. Vilken härlig entré. Shit, där sitter bra fyra, det ska vara fem, är det en till som inte kommer, har dom bytt ut någon? Jag känner inte riktigt igen en person. Linda förklarar att jag väntar ytterligare en brevskrivare som är på ingång.
Observera att din dator har en osäker webbläsare
Hans tåg var försenat. Senare berättade Tore för mig att han tyckte att jag såg lite nervös ut, men det var jag inte alls, bara förvirrad. Jag gillade verkligen det här, att träff nya människor, göra och uppleva nya saker och att stå framför kameran. Yes, att stå framför kameran, jag älskade det.
Att kunna vara sig själv och fatta sig snabbt. Det var urkul. Kanske har jag varit skådis i mitt förra liv, det känns nästan så. Vem vet. De brevskrivare jag skulle speeddejta var kanske inte riktigt de jag hoppats på och drömt om. Men nu var det som det var. Avhopp hade gjort att nya brevskrivare med kort varsel fick komma in. Inte helt mina val. Jag hade bestämt mig för att ge alla en ärlig chans att visa vilka de var.
Vara öppen och intresserad.
FarmerDating - Dating för er som vil träffe os på landsbygden
Så speeddejterna såg jag verkligen framemot. Alla människor har något spännande att berätta, om man bara ställer rätt frågor. Jag sitter i ett vackert rum i huvudbyggnaden och väntar på min första dejten, två kamerateam finns också i rummet. Jag tittar på kamerakillen som står placerad snett framför mig till höger.
Jag tittar igen, vänder snabbt bort blicken men kan inte låta bli att kolla igen. Tittar in i ett par vackra gröna ögon. Wow det stod faktiskt en riktigt snygg kille bakom kameran. Helt klart min typ. Han skulle ju suttit i stolen framför mig inte varit bakom kameran, hann jag tänka innan det knackade på dörren.
Bonde-Pelle: "Allt kan hända på en gruppdejt"
Presentera dig på 5 min Dörren öppnas och in kommer Tore. Pigg och glad som en lärka. Han hade lätt för att prata och kändes som en bra kille, vi skulle nog kunna ha kul ihop. En fråga jag ställde till alla var, om du skulle imponera på mig och bjuda mig på en riktigt trevlig dejt vad skulle vi göra då? Med Tore skulle jag få åka till Balsberget, ett litet berg vid en sjö utanför Kristianstad. Det han inte visset var ju att jag är uppvuxen inte långt därifrån och har varit där jättemycket. Där skulle vi ha pick nick, trevligt men nej jag lyfte inte från stolen direkt.
Alberto skulle ta med mig på en koncert med First Aid Kit, det lät kul, dom är bra. Men nja inte heller där lyfte jag från stolen.
'+ adPositions[i].attributes['data-fusion-space'].value +'
Aliresa skulle ta med mig på en biltur, vi skulle bara köra iväg. Okey vart ska vi åka då? Nja det vet jag inte vi bara kör. Men ska vi hamna i Södertälje eller Spanien? Nja det visste han inte. Nej inte heller det fick mig att lyfta, men lite spännande kunde det bli. Jag fick en mindre chock, han var ju en gammal man. Såg inte alls ut som på fotot. Minst 20 år äldre. Men oj hur gör jag nu. Han hade gjort massa spännande saker i hästbranschen, hade jobbat på Hovstallet, flyget dyrbar hästar över hela världen.
En riktig hästkarl. Det var kul att lyssna på hans berättelser. Snacka hade han inga problem med. Tyvärr hade vi inte mycket gemensamt. Dejt 4 öppnar dörren, Alireza smyger in, väldigt lugn och försiktig. Här gällde frågor, få honom att prata och känna sig bekväm. Det lossnade lite och han började berätta om sig själv. En snäll, vänlig och genuin person.
Sista personen in var Hans Erik, han är jättenervös, och så ska han börja dansa och trycka sig mot mig. Det är det absolut värsta jag vet. Jag försöker få honom att sluta och hålla honom på avstånd, men han ville bara fortsätt sin polka. Han var inte alls den person som han beskrivet i brevet, även han hade skickat med ett gammalt foto och dessutom kände jag att den ålder han uppgivet inte kunde stämma. Det var jättekul att speddejta jag hade kunnat sitta där hela dagen, hade behövts 5 till Men helt klart några jag ville lära känna mer.
Man vet ju aldrig. Får inte umgås Vi fick bara träffa våra brevskrivare när kamerateamet var med och vi skulle spela in olika sekvenser. Och det var inte jättemånga minuter åt gången, resten av tiden var de inspelningar på olika håll. Varje bonde har sitt filmteam, så mitt team följde både mig och mina brevskrivare. Det samma gäller produktionsteamet och deltagarna i programmet. Vi umgicks inte, sågs inte mer än när det var inspelningstid.
Om intresse skulle uppstå, viket så klart har hänt, mellan någon som jobbar i teamen och en deltagare i programmet så blir det inte bra. Det får inte hända. Jag tror tom personen blir av med jobbet. Så att försöka snacka med den där snygga kamerakillen var inte att tänka på.
- dejtingsajt tinder?
- dejta flera tinder?
- seriös dejting ryssland?
- elit dejting?
- dejt 8 região.
- dating strömstad?
- kvinna söker man österbotten?
Hade det varit i ett annat sammanhang hade jag inte tvekat. Jag hade direkt börjat prata med honom och bjudit ut honom på en öl.
Som tur var han inte i mitt filmteam. Hon till och med följde med oss från huset till ställen där vi skulle ha inspelning, hon hämta mat till oss och följde med oss och handlade. Vi fick inte lämnas ensamma en sekund utanför huset.
Ann-Sofie, 39 och Magnus, 42, klickade på en sajt för bönder: ”Vi sökte båda efter en bonde”
Det gjorde absolut ingen för hon är en superhärlig och rolig tjej som snabbt smälte in i vårt skojfriska gäng. Hon hade så klart också en annan roll, att rapportera stämningen och hur våra tankegångar gick kring våra dejter och vår situation till produktionsteamet. Men klart att det hände saker som hon inte kände till, när det gäller kärlek är allt möjligt.
Speeddejterna var avklarade och redan i morgon förmiddag skulle vi bjuda in de personer vi ville fortsätta att dejta. Att en så snabbt skulle få åka hem är ju lite tråkigt och ledsamt. Alla vet spelreglerna och är säkert beredda när det väl händer, tänkte jag.